| Datum | 2007-01-21 |
| Kategori | Spec släktgr |
| Släkten | Mormors gren |
| Släkter | Berättelser |
| |
| Uppsäljebor som blev nybyggare i Jämtland. |
| 
FR översta raden:
Hossein Hakami, Eva Hakami, Malin Eld, Eva Eld, Birgitta Fors,
Emil Fors, Sebatian Fors, Anna Hakami,
Torsten Bråmå, Karolin Eld, Stina Eld, Jonatan Fors, Martin Bråmå, Lasse Fors,Soronsh Hakami, Gunnar Eld,
Barbro Eriksson, Ingrid Elovsson, Gudrun Bråmå, Erik Bråmå, Albin Bråmå.
Simme Hakami var inte födda då kortet togs i aug 2002. Simme föddes 2003 17/4.
Släktträff på systrarna Gudruns, Stinas, Ingrids och Barbros föräldragård sommaren 2002. Systrarna är ättlingar till Jonas, född 1759 6/8, som bodde kvar på PerOlsgården i Uppsälje. Jonas var bror till Olof född 19/1 1752, som flyttade till Risede i Jämtland och till Nils född 29/12, som flyttade till Harrsjön i Jämtland åren 1809 och 1812.
Gudrun skriver och berättar:
När min syster Stina och jag var i Falun för utbildning bodde vi tillsammans med en flicka från Ångermanland som hette Irma Lind. Under de mer än 50 år som gått har vi hållit kontakt med Irma. När hon blev pensionär började hon intressera sig för släktforskning. En dag ringde hon hem till Stina och talade om att hon hade förfäder som kommit från Uppsälje. Hennes mormors farfars far hette Per Ols Jonas Jonsson, född 19/1 1752.
Stina bad mig leta i Lennart Petterssons skrift om släkten Per Ols-, och där fann jag honom. Han var bror till vår farfars farfars far Ilar.
Jag hade aldrig hört talas om någon utvandring från Uppsälje till Norrland och blev intresserad. Jag visste att 1827 hade 61 personer från Sollerön, där jag bor, utvandrat till Lit socken i Jämtland. En ättling till en av dessa utvandrare har forskat i ämnet. Han hette Per Tejbo och i samband med 150-årsminnet skrev han en utförlig redogörelse för utvandringen i vår hembygdsbok. Sool-Öen 1977. Han berättade att landshövdingen i Jämtlands län erbjöd skattefrihet i 30 år samt stats–och startbidrag på 8 tunnor råg och 88 riksdaler 16 shilling banco, om de bröt upp en viss angiven areal i Jämtland. Detta kungjordes i kyrkorna. Troligen var det något liknande erbjudande som lockade Uppsäljeborna.
Genom Irma har jag fått veta att PerOls Olof var den förste som bosatte sig i Risede. Det var 1808. Risede ligger ungefär 8 mil norr om Strömsund i norra Jämtland PerOls Olof kom från Perolsgården i Uppsälje, där Lisa Nordanbro bor nu Hans föräldrar var PerOls Jonas Persson född 2/6 1723, död 1794 och Ragnhild Olsdotter född 2/2 1772 i Skålö.
Den stora Ragnhildsladan som stod vid”Knutdikanä” tills för några år sedan hade hon väl troligen ärvt från Skålö.
Barn.
Barbro, g m soldaten Johan Andersson-Tilja, Skålö,
Per f 6/10 1749 flyttade till Ilarbacken och kallade sig sedan Ilar,
Olof f 19/1 1752 flyttade till Risede i Jämtland,
Nils f 29/12 1754 flyttade till Harrsjön i Jämtland,
Jonas f 6/8 1759 bodde kvar i Perolsgården i Uppsälje,
Knut f 12/3 1762,
Anna f 28/7 1763,
Anders f 17/11 1764.
Per Ols Olof var gift första gången med Margareta Olsdotter född 3/8 1754.
Med henne hade han fem barn. Han gifte sig andra gången 1792 med Marit Ersdotter och fick med henne fyra eller fem barn. Med till Risede flyttade hustrun Marit och sonen Jonas från första giftet samt alla barnen 14, 12, 11, 4 år från andra giftet utom Olof. Det yngsta barnet Nils var fyra år.
Jonas gifte sig samma år som de flyttade med Kerstin Svensdotter född 1783, var också från Järna. Jonas halvsyskon Christina och Erik gifte sig också med folk från Dalarna.
År 1847 anhöll fyra nybyggare, samtliga från Uppsälje, om att Risede skulle skattläggas som hemman. Ansökan kunde inte bifallas då nybygget låg på”lappallmogens renbetestrakter”. Fyra år senare skattlades det i alla fall, men synemännen ansåg ”att jordbruk ej med minsta fördel bedrivas”
Olofs bror PerOls Nils Jonsson blev 1812 nybyggare i Harrsjön som ligger ungefär en mil fågelvägen öster om Risede. Han var född 27/12 1754 och gift med Ingeborg Andersdotter född 28/8 1755 i Skålö, Järna. De hade fyra barn som alla var födda i Järna. Två av dem flyttade senare med sina familjer till Ångermanland.
Nybyggarna kom inte bara från Järna till Jämtland. Många andra socknar nämns i den text jag läst. Bara att ta sig från Dalarna till Jämtland för 200 år sedan måste ha varit ett strapastfyllt äventyr. Det fanns inga järnvägar och bara dåliga landsvägar. Enligt Tejbo hade Solleröborna 20 lass med bohag, hästar, kor och getter med sig till Lit. Han tror att de tog vägen över Gävle, kustvägen till Sundsvall och därefter Indalsälvens dalgång till Jämtland. En ko fanns kvar när de kom till Lits kyrkby. Järnaborna tog kanske samma väg.
Hur såg det ut i Uppsälje i början av 1800-talet? Det måste ha varit mycket svårt att få sin utkomst där eftersom nybyggarna valde ett så krävande alternativ. All odlingsbar jord i närheten av byn var kanske redan uppodlad och någon annan näringsgren än jordbruk fanns inte. De kunde nog inte föreställa sig hur dåliga förutsättningarna var så långt i norr med så dålig jordmån. Besvikelsen måste ha varit plågsam.
Jag hade blivit nyfiken på de här nybyggarställena. I somras 2001, gjorde Albin och jag en åktur dit. Vid infarten till Risede fanns en stor anslagstavla. Där kunde man kanske se vad det fanns för verksamhet i byn, tänkte jag. Men det fanns bara uppgift om var man kunde lösa fiskekort. En forsande älv rann strax intill.
I backen där vägen tog slut fanns några gråa fritidshus. En del reparerade. De användes som fritidshus. Vi träffade en person, men han var från Nyköping och visste ingenting om gamla tider. Sedan for vi till Harrsjön. Där såg vi ett gäng som höll på med reparationsarbete. Jag gick fram och frågade om de visste någon som kunde något om byns historia. Ja, sa en av karlarna och pekade på en äldre man, han vet allt.
Jag talade om att jag var brorsons sonsons sondotter till den förste nybyggaren i byn. Då blev han intesserad och bad oss följa med hem. Där letade han fram gamla listor på bybor, och där hittade jag mycket riktigt PerOls Nils. Hans hus hade stått nere vid sjön, men det fanns ingenting kvar av det. Några personer bodde året om i Harrsjön. Jag såg en jättestor gammal timrad lada som kunde vara från 1800-talets början. En stor del av arbetet måste ha bestått av att samla in hö för att hålla korna vid liv över den långa vintern.
/Perols Gudrun Elovsson- Bråmå, Sollerön.
Källor: Irma Lind Alexandersson, Lennart Pettersson, Ludvika, Erik Pers, Rättvik./
|
|
